Det rullar på och vi producerar järn men tyvärr så har vi ett litet processtekniskt problem att lösa (som kanske tar någon dag att lösa). Det visar sig, som vi faktiskt sett tidigare år, den kolaska som vi får från eldningen av träkolet inte vill lösa in sig i den slagg vi producerar. Askan faller ner i botten på stället istället och täpper till så att det blir svårt för den rinnande slaggen och metallen att rinna undan. Efter ett tag har vi smälta framför forman och det går inte att tappa ugnen för askan rinner in och fyller spetthålet direkt. Då är det bara att gå in och “gräva” ut stället. Ingen bra lösning för vi tappar kontinuitet i värmningen. I morse la vi in mer slagg och justade dess sammansättning lite för att se om det går att få till en slagg som reagerar med askan. Järnet som bildas ser riktigt bra ut och vissa slaggbitar är snyggt gröna som gammal hyttslagg från förr var så i övrigt ser det ju inte helt fel ut….. Men aska gillar vi inte.

Bosse