Just hemkommen från färskningshelgen uppe i Norberg och det var en första dag med förberedelser … härden stampades in, forman murades fast, bälgarna justerades. Träkolet siktades och styckestorleken på grovkolet minskad vi ner till ca 30×30 mm, Slagg och glödskal togs fram och aska, stybb, slagg och sand blandades ihop.När allt var klart tände vi lite kol i härden för att få stenen i härden lite förvärm till morgondagens färskningsförsök. Vi avslutade kvällen med lite mat och en pilsner nere på Ebbas. Det var drevölet för årets masugnsförsök som avhölls.

På söndagen drog vi igång med första körningen. Tanken var att smälta slagg för att se om vi kunde skapa en bra och flytande slagg. Det gick sådär… vi fick ett slaggbad men lite av det stelnade ner mot botten. Vi bedömde att vi behövde höja botten något (minskade avståndet mellan formnosen och botten). Vi kunde dock se att vi hade bra koll på utbredningen av värmen (i sidled) så vi behöll värmen nära formnosen.

I andra körning så skapade vi först en slagg (blandning av hyttslagg från i somras och glödskal (järnoxid). Det gick ganska bra och vi såg tydligt en flytande slagg genom forman. Vi testade samtidigt lite hur blästermängden påverkade värmeutvecklingen. Därefter lade vi på en stor tackjärnsbit som vi relativt enkelt smälte ner. Det blev en rejäl smälta nere i härden som man såg genom forman. Ett litet spett petades in i smältan och inget fast material kunde kännas. Det var bara smälta i hela härden. Nu var det dags för den viktigaste delen av försöket. Vi drog bort nästan allt kol på smältan och sedan rörde vi om lite med ett spett .. och se på fan .. vi fick igång ett fantastisk bra kok. Kolet i tackjärnet (som först lagt sig under slaggen på botten i härden) reagerar med syret i slaggen (FeO-halten hög) så omröringen drar igång bildandet av CO-gas. Vi lät koket hålla på utan att röra om för att se hur länge det höll på. Efter 2-3 minuter slutade det men vi valde att inte fortsätta med omröringen för att istället kyla ner allt för att se hur allt såg ut nere i härden. Här var klockan nästan 15 så vi valde att avsluta försöket och började plocka ihop.

Vi samlade sen upp den slagg som färskningen gav (analyser kommer senare) och knackade loss det mesta som satt på den fantastiskt fina järnklump som låg i botten på härden. Normalt ska denna klump nu smältas om igen för att skapa en mer homogen järnbit som sedan smids ut. Vi får göra det nästa gång.

Allt som allt var det en riktigt bra helg och färskningen fungerade precis som vi planerat. Det mesta som Swedenborg har skrivit om tysksmide (färskning) kan direkt appliceras på den tidigare färskningsteknik som vi försöker efterlikna. Vi är helt klart på rätt väg. Snart så har vi smidbart järn i form av en “riktig” osmund.

Hoppas ni som var med har haft det kul och att ni andra blir med nästa gång.

/Bosse