TACKJÄRN TAPPADES I DEN SISTA TAPPNINGEN FÖR ÅRET!
Det känns lite konstigt att skriva det men faktum är att idag så tappade vi tackjärn och masugnsslagg för första gången så länge som jag kört masugnen. Nu pratar jag om tackjärn och om en hyttslagg som ser ut som medeltida hyttslag. Den är mörkgrön och glasig!
Vi fick starta upp ugnen i morse efter nattens dämning. Det hade kommit ner ganska mycket metall som sedan frusit fast strax under forman (kallas mula) och den lyckades vi inte få bort med spett. Vi prövade med att smälta koppar innaför forman och sedan med flusspat och det verkade minska mulans storlek ganska rejält. Det var inga problem att fortsätta körningen utan det mesta av den smälta som bildades rann undan från framför forman.
Vi hade bestämt att stanna ugnen redan klocka fem på eftermiddagen så vi fick jaga rätt på Roland som skulle jobba på eftermiddagen. Han hoppade dock snabbt in i bilen och var på plats redan klcokan ett så han skulle få ett par timmar på hyttbacken i alla fall. Eftersom han inte skulle få jobba hela passet fick han tappa ugnen. Och vad händer… det rinner tackjärn ur hyttan vid utslaget! Och efter kommer en lättfluten, glasig, mörkgrön slagg! Han får jobba hela nästa försök!
Vi hann tappa ytterligare en gång innan vi stannade och det såg likadant ut. Tackjärn följt av en fin, mörkgrön, glasig slagg. Det känns lite tufft att stanna nu men jag tror att de flesta av oss har tagit ut oss tillräckligt för denna gång. Det känns dock skönt att veta att det faktiskt går att tappa tackjärn och slagg ur hyttan. Bojmoss, kalksten, mindre kolstorlek och en rätt konstruerad järnforma tycks vara ett steg på rätt väg.
Nu tackar vi för oss för i år. Samtidigt måste jag tacka alla som medverkat i årets försök. Jag hoppas ni haft kul och intressant på hyttbacken och att ni är intresserade om att återkomma vid nästa försök. Det skulle inte gå att köra medeltida masugn om det inte vore för er.
Väl mött nästa gång. Det kommer att inbjudas till Drevöl via denna blogg eller via hemsidan för att fira denna masugnskampanj.
/Bosse
Jag åkte hem för tidigt, hade gärna beskådat detta utslag.
Göran G
Hurra för järnet!
Kul att alla dessa diskussioner och försök leder fram till resultat, trägen vinner. Hur det blev med kolhalten får vi väl reda på så snart analysen är klar. Det var en av de frågor vi diskuterade under våra hyttdrängspass. På återseende 2011
Per o Gunnar
Grattis med tackjärnet!
Jag hade gärna varit med i år också.
Stort grattis till Er som har stått ut i värmen under hela kampanjen!
Att efter så mycket arbete äntligen få till alla parametrar och till sist få en tappning där järnet rinner före slaggen är er alla väl värt! Som djupt involverad i försöken under ett antal år vet jag att teorierna om vad som varit fel med ugnen och sättet att köra har böljat fram och tillbaka bland de inblandade och de som stått brevid och tittat på. Bosses entusiasm och öppenhet att diskutera problem och lösningar har varit en framgångsrik väg till att skänka oss inblandade ökad förståelse och kunskap om masugnsprocessen och har till sist lett fram till det som varit målet under tio långa och tidvis mödosamma (men intressanta och lärorika) järnframställningsförsök – tappning av flytande järn!
Att Garney inleder sin “Lärobok i masugnsarbete” med kännedom om olika malmer och dess beskaffenhet visar sig vara något även vi får dra lärdom av. Kolningsbergs- och Dannemoramalmerna verkar helt enkelt vara för svårreducerade för att köra i vår korta ugn under ett uppstartsskede – till skillnad från Bojmossfältets hematit.