Så var årets försök avslutat vad det gäller driftsfasen. I morse klocka åtta stängde vi av bälgarna för i år. Då var allt kol slut i schaktet så nu är det bara att vänta på att ugnen svalnar så vi får se efter hur den ser ut på insidan.

Nu återstår bara arbetet med att plocka undan efter oss men också att gå igenom det som vi faktiskt fått ur masugnen så att vi kan bedöma hur mycket järn vi faktiskt producerat, provta material för analysering och tid för att utvärdera hur försöket genomförts. Vad var bra? Vad var dåligt? Vad kan bli bättre? Det tar nog ett par dagar med hopplockningen och annat och det sista får vi göra inom de kommande veckorna.

I princip så är vi väldigt nöjda med försöken för vi fick ut tackjärn ur hyttan men å andra sidan så ser vi att det inte fungerar helt perfekt så det finns fortfarande saker att grunna på vad det gäller hur tusan man gjorde för att få en sådan lite ugn att fungera.

Tom ugn är inte alltid en trevlig syn men det känns ganska bra att avsluta försöket nu.

Dagen för några av oss spenderades uta på utgrävningsplatsen vid riktiga Lapphyttan. Jag vill inte föregå arkeologerna för mycket men det var faktiskt så att det som hittades under denna sista grävdag var MYCKET intressant. Det gör att vi faktiskt kan börja fundera på ombyggnader uppe på Nya Lapphyttan. Själv blir jag mer och mer imponerad av dåtidens ingenjörskunskap när man ser vad de åstadkommit. Men som sagt var så får arkeologerna avslöja vad vi hittade. Tack för att vi fick vara med!

Vad det gäller annat så kan jag å mina egna och även föreningens vägnar tacka alla som varit involverade i årets försök. Jag hoppas ni alla har haft en både rolig och intressant tid uppe på hyttbacken och ute på internet (även om rapportering varit lite sen men det har varit ganska mycket att stå i så ni får ursäkta dröjsmålen).

TACK och Välkommen åter.

/Bosse

PS. Jag skriver nog lite mer under de kommande dagarna så jag säger som Kaliforniens guvernör (den gode Arnold)…. I´ll be back! DS.